Dagen svalnar...

Tänkte dela med mig av en dikt jag läste på svenskan idag. Otroligt bra skriven och så otroligt stark innebörd. Jag föll för den helt enkelt. Tänker en på vad den handlar om så förstår en exakt. Iallafall jag.

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna, 
en enda natt, en natt som denna
ditt tunga huvud mot mitt bröst

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta

Jag såg min herre för första gången idag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på 
min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?

Nu känner jag ren hans fasta grepp om
min skälvande kropp,
   nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra, sköra drömmar.

Du sökte en blomma
och fann en frukt
Du sökte en källa
och fann ett hav
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

- Edith Södergran (1892 - 1923)
 
 
 
Publicerat i Allmänt