jennyskenya.blogg.se

Jag sov bredvid pappa halva natten tills jag beslutade mig för att återigen lägga mig på madrassen på golvet för att ge honom mer plats i den smala sängen. Pappas värme och lukt, hans andetag och snälla röst.. gud vad jag redan saknar honom. När hans alarm väckte mig imorse och han satte sig upp och började fixa i ordning för att gå till taxin ville jag bara fortsätta sova och inte tänka på att han skulle åka, men jag var med honom och fixade iallafall. Jag kramade honom hejdå och han gav mig ett av sina pepptalks om skola och vänner, om livet. Han sa att det inte är långt kvar nu och att jag kan klara vad jag vill.

 

Det har redan gått över en vecka i mars nu och innan vi hinner blinka så är det luringdagen den första april och sedan är det påsklov och Uganda, Rwanda. Min 18årsdag närmar sig även den med stora steg och jag är så taggad över min födelsedag detta år! En fyller ju bara 18 år en gång och det får jag fira i Kenya med mina fina vänner här. Det får jag fira i Kenya på klubben här med de människor som fyller mig med lycka, dag som natt.

 

Jag gick ut och hämtade kokande vatten i vattensuspensen utanför korridoren precis. Fyllde termosen med vattnet och rörde i lite av det pulverkaffe som pappa lämnade till mig. Har på låten "All we are" av State of Drama medan jag börjat städa på Majkens rum eftersom jag och pappa bott här inne. Tänkte dammsuga och göra fint i majkisens rum också, since hon har varit hemma i Sverige den sjuklingen..

 

Det där jag skrev om skolan igår, det var väl lite att ta i. Jag tycker inte att det är så jobbigt egentligen, det är bara min gnälliga del av mig som inte orkar mer, men min envisa jävlaranamma-sida har aldrig varit starkare! Jag har fått ha min pappa i Kenya med mig, jag har världens bästa föräldrar och mina bröder är guldklimparna själva. Jag kunde inte ha det bättre helt enkelt. So what om jag inte klarar av skolan, so what om jag hamnar i trubbel och so what om jag inte klarar av att prestera på topp hela tiden. Jag överlever. En lever bara en gång och en kan inte deppa ihop över betyg och prestationer i skolan, det håller inte. Det finns alltid andra som vill trycka ner en, som vill se en vissna ihop och misslyckas. Därför ska en gå rak i ryggen och inte visa sig svag. Bryt ihop, gråt, var arg, var så sjukt ledsen; men akta dig för att visa det för fel personer. Känslor måste ut, inte stängas inne, men att låta din irritation gå ut över din vardag är inte ett sätt att bli starkare, det blir snarare motsatt effekt då andra trivs med att se dig svag.

 

Det är mycket en inte vet om livet, det är mycket en inte vet om de människor en omringas av. Omedvetenheten; det är den som gör det. Om du istället vet om att du kan bli sårad, att du kan bli ledsen och besviken, då blir livet enklare. Allt är faktiskt inte en dans på rosor hela tiden, men jag säger som någon en gång i tiden sade; "Det är inte den som av andra tros vara lycklig som är det, utan den som själv tror sig vara det."
Jag är lycklig inombords och jag tror att ni som läser min blogg också tror att jag är lycklig! Jag vill och försöker sprida positivitet i mina texter, men ibland tar andra känslor över som jag egentligen bara tänker på i dåläget. Det är då en ska tänka på allt det en har i livet och inte det som en inte har. Good will Come anyway.. promise.

Ibland babblar jag för mycket, så jag borde lyssna mer åt detta citat; "Naturen har gett människan en tunga, men två öron, för att vi ska höra dubbelt så mycket som vi säger."