jennyskenya.blogg.se

Det har regnat hela dagen idag. Molnen på himmelen och den grå färgen påminner faktiskt om Sverige. Känns på ett sätt trist att regnperioden kommer snart, men samtidigt känner jag mig så nöjd med den D-vitamin solen lyst över mig med de senaste månaderna. När pappa var här fick jag njuta rejält av solen och det fick mina axlar ta stryk av (flagnar på dem just nu..) och jag har ännu en semester på kusten framför mig med min mamma, bror, mormor och kusin vilket ska bli så otroligt roligt! Sedan är det ett sommarlov som väntar på mig när jag kommer hem från detta givande och underbara land, Kenya.

 

Detta sommarlov ser jag dock fram emot väldigt mycket och jag tror att jag kommer att få uppleva så mycket i Sverige. Jag ser fram emot mitt liv, jag är taggad till tusen på att komma hem till vänner som jag kanske förut tagit för givet, till en stor familj som jag faktiskt har, en släkt som bryr sig om och älskar mig, en farmor och farfar, mormor och morfar, en stor villa med ett eget rum och en egen säng, till en miljö där jag kan vandra fritt, vara fri. Jag ser fram emot sommaren då jag får visa världen att jag förändrats, för det är något jag är väl medveten om att jag faktiskt har. Jag har blivit starkare inombords, i mig själv. Min självkänsla är bättre och jag andas lättare, trots att jag befinner mig på en plats högre upp än Sverige, hihi.

Kanske träffar jag en kille i sommar? Kanske inte. Kanske jobbar jag i sommar, kanske inte. Jag väntar fortfarande hoppfullt på svar från ett jobb som det lutar åt att jag faktiskt får! Kanske åker jag till Göteborg och träffar mina underbara göteborgare, kanske åker jag till Skåne och träffar mina skåningar, kanske åker jag in till Stockholm och träffar SSN-stockholmare, eller kanske stöter jag bara på dem på drottninggatan? Kanske åker jag till Frankrike till en av mina göterborgares landställe? Eller kanske stannar jag hemma hela sommaren och njuter av att läsa böcker i hängmattan med min kanin i knät, och ägnar mig åt att skriva som jag älskar? Men den tiden kommer. Om mindre än 80 dagar. Det är läskigt nära nu. Det känns inte bra. Var tar tiden vägen egentligen? Kanske är det så att jag om 80 dagar sitter där hemma och gråter över att jag just den där måndagen då det regnade så förbaskat i Kenya, inte tod vara på den mysiga stunden och slog på en film i zebrarummet istället för att leta efter wifi genom att hålla i mobilen, ligga i sängen och sträcka ut handen för att få internet? 

Livet är så mycket mer än att längta efter saker egentligen. Hallå? Du lever ju just nu! Jag såg en bild häromdagen som jag tycker är klockren. Det ger en tankeställare som är svår att få ur huvudet, vilket är bra. Det stod "People wait all week for Friday, all year for summer and all life for happiness." Varför vänta? Jag skriver "Hallå?" igen för hallå, det är inte rätt. Vem har bestämt att en måndag är en tråkig, jobbig dag som alla bara vill skippa? Är det pga av att alla säger det som måndagen får en negativ klang? Ja. Varför inte säga att måndagen är ännu en dag du lever och ännu en dag du är frisk, har armar, ben, familj eller vad du nu har som är något positivt. Det finns människor som har det så svårt, som får kämpa dagligen för att få mat i magen, för att få tak över huvudet, som kämpar för att hinna hem innan mörkret faller, som utsätts för misshandel, våldtäkt, mobbing, hot, rån och en hel del andra hemskheter och jag menar att det sker överallt i världen, just precis då du gnäller över att det är måndag och du måste pallra dig till skolan för att du "måste". Självklart, gymnasiet, grundskolan; det är jobbigt. Tro mig, jag vet. Men ibland är det ända som krävs ett litet leende, försöka se en liten ljusglimt i allt mörker och ta sig genom dagen som en positiv människa! Och det gäller även att ta saker med en nypa salt, tro mig, det har jag också lärt mig. Det viktigaste är att en själv mår bra, gör en inte det är det dags att ta tag i det och ställa sig frågan vad det är som gör att en inte mår bra?

Det regnar, det åskar, blixtar och det bokstavligen öser ned vatten från himmelen. Vatten som förstör jorden, som gör att en inte kan gå omkring i vita skor utan att behöva torka dem i gräs för att inte få en platåsko med en decimeter lera byggt under skosulan. Vägarna som går sönder och som en sedan måste hoppa över, kenyanerna som går i regnjackor och mössor och våra vakter som sitter inne i det lilla huset vid gaten och dricker te och äter mackor med lite kenyask mysig musik som spelas på en gammal cd-spelare. Regnet som jag och Ronja springer ifrån när vi kommer hem från juncan...

---